..and the stars don't even matter,
Gjord med akvarell och pigmentliners,
Nu har jag börjat och raderat texten i det här inlägget flera gånger. Dels för att jag inte vet vad jag ska skriva, och dels för att jag försöker föra ett vettigt samtal med en 7-åring samtidigt som jag skriver. Det här med multitasking är nog inte min grej trots allt. Så, jag nöjer mig med att säga att akvarell is the shiet, och att det är ett medium som alla tecknings- och konstfreaks därute borde anamma och göra till sin grej. Punkt.
Hoppas att ni mår bra, och att ert 2012 har börjat så bra som det bara kan!
..and at once I knew I was not magnificent,
Gjord med blyerts i olika hårdhetsgrader.
För ett tag sedan fick jag en bild i mitt huvud föreställande damen här ovan. Ni som tecknar vet att det ibland kan vara knivigt att få motivet i huvudet att överensstämma med det på papperet. Jag har nog aldrig kommit så nära som med denna. Om det är någonting jag måste träna och bli bättre på så är det just detta - att få pappersbilden att bli så lik hjärnbilden som möjligt.
Ett av mina tidigaste teckningsminnen är från när jag var runt 10 år. Jag satt i mitt rum i vår sommarstuga (som ligger djupt in i de västerbottniska skogarna) och försökte rita en björk. En björk! Hur många sådana har man sett i sitt liv? Jag visste ju precis hur den såg ut, och jag hade en tydlig björk etsad på näthinnan, men jag kunde ändå inte få ner den på papper. Frustrerande. Men! Jag minns också att jag inte gav mig, och att jag suddade och tecknade och suddade och tecknade tills fibrerna i papperet var så gott som upplösta. I slutändan fanns det en björk på papperet, och även om den var ganska långt från det frodiga lövträd jag hade i huvudet så var jag stolt över mig själv. För det kan vara ganska svårt att få handen att lyda, även om motivet är något så lätt som en björk.
Pay it forward,
Gjord med pigmentliners och akvarell.
Det må kanske inte vara världens tekniskt bästa illustration, men det är världen och det är världsfred. Det är vad jag önskar mig i julklapp. Världsfred, kärlek och ett samhälle där segregation och utanförskap inte längre existerar.
Det finns så fasansfullt många saker här i världen som jag inte begriper mig på. Att vi alla inte hjälps åt och respekterar varandra är en utav de sakerna. Vi är alla lika mycket värda, och det finns varken orsak eller ursäkt till varför vi ska behandla varandra med någonting annat än kärlek och respekt. För det är ju det allt handlar om. Kärlek.
Jag vill så gärna att alla ska förstå vad jag menar. Om alla hjälps åt, slutar hata och visar hänsyn så tror jag att världen skulle bli en bättre plats. Man kan inte förändra andra, men man kan förändra sig själv och sitt eget sätt att tänka. Det är inte särskilt jobbigt, och man får så himla mycket tillbaka. Jag vet att det låter flummigt och konstigt och antagligen lite förlegat, och jag vet att jag säkert framstår som naiv. Vi måste alla tro på något, och jag tror på en utopi som kan bli verklig.
Det är lite som filmen Pay It Forward:
Ingen kan göra allt - men alla kan göra något.
Och med det önskar jag, min halsfluss och min luftvägsinflammation en god jul. Om någon ser ett bortkommet immunförsvar springa runt någonstans så kan ni skicka hit det. Vi har nämligen en hel del att prata om.
Önskelista pt. 2
Jag har inte så många vice:s här i världen, men kläder (och framförallt skor) är en utav mina tyngre laster. Jag lider inte särskilt mycket utav den, och ni slipper ju, tack och lov, ta del av den. Det här med outfitbilder har aldrig varit min grej, även om det ibland kanske skulle vara en bra utfyllnad.
Gjord med akvarell och pigmentliners.
Jag har en känsla av att det inte finns någon som missat dessa skor? Jeffrey Campbell's Lita Spike. Höga klackar och nitar och jag dog en smula inombords när jag såg dem första gången. Min skogarderob är knökfull och eftersom de är så svåra att få tag på, passar jag på att träna på att lägga band på mig själv (konstig mening, sorry).
Förresten! Jag har lagt in en Bloggresponse-grej här på bloggen, och det är sannerligen på tiden. Längst upp på sidan hittar ni den, under fliken som heter "Fråga mig" (fyndigt, va?). Har ni några frågor eller funderationer, skriv in er fråga där så svarar jag. Det kommer att bli så himla mycket enklare för er att hitta svar på era eventuella frågor. Jag gillar konceptet med att ha högt i tak, och ingen fråga är en konstig fråga - så kör på!
Önskelista del1,
Jag är ingen, och har aldrig varit en, julmänniska. Det känns så himla fel med all mat och alla presenter och allt överflöd när det finns andra människor som lider. Sedan är jag nog inte den trevligaste att fira jul med heller, eftersom jag gärna påpekar hur snett och felfördelat det är. Men! I år ska jag faktiskt anstränga mig. Jag har en väldigt lång lista med saker som jag, personligen, måste jobba på - att sluta vara så pessimistisk är en utav dem.
Gjord med pigmentliners.
Så. Det här är första punkten på min önskelista. Själva listan är inte så jättelång, och det kan hända att den upprepar sig en aning (om inte annat så kan man se en neonröd tråd i den). Jag vill ha en katt. Helst av allt en Bengal, men en Ragdoll går också bra. Jag har haft djur i hela mitt liv, och det är så tomt utan dem. Katter är fantastiska, och skulle tomten (eller storken) ge mig en sådan - då skulle jag vara världens lyckligaste julfirare i flera år framöver.
Kanske borde tillägga att själva grejen med den här listan inte är sakerna, utan illustrationerna. En tecknad önskelista kan ju faktiskt vara roligare än en skriftlig, både att läsa och att göra. Det kommer ett par illustrationer till, så håll till godo och ta hand om varandra!
Penguins,
Gjord med pigmentliners och akvarell.
Det är inte mitt stoltaste ögonblick, och jag är inte jätteförtjust i pingvin nummer 1's bläckfiskliknande underdel. Men om man vill kan man låtsas att det är en hybrid.
I veckan kommer jag att visa er min väldigt grafiska, men inte jätteseriösa, önskelista. Julen är tyvärr inte min favoritpunkt på året, men i år ska jag banne mig försöka fokusera på de lite roligare sakerna. Som att illustrera en önskelista. Och om någon som tycker mycket om mig ser den och får en akut lust att skänka mig någon av de sakerna som illustrerats så kommer jag inte att gråta blod. Glädjetårar, möjligtvis, men inte blod.
Hoppas att ni har haft en underbar helg och en mysig andra advent!
Panda
Gjord med pigmentliners och akvarell.
Den här pandan illustrerar ganska väl hur jag känner mig. Den är inte mycket att komma med, men den är bättre än ingenting. Och ingenting är, at the moment, sjukt lockande. Den hosta som så våldsamt och brutalt attackerat mig just nu är ren och skär tortyr. Det här med att sova känns som en avlägsen dröm, och utan att gå in på alltför äckliga detaljer så kan jag berätta (mest för att jag låtsas-tycker synd om mig själv) att den mat jag får i mig ganska hastigt hostas upp igen. Sådärja. Färdiggnällt.
Jag har ett par illustrationer på gång. Det blir så tomt här om jag bara lägger upp blyertsteckningar och tavlor. Så, det kommer att dyka upp fler bläckiga djur och människor. Bara så att ni vet.
Hoppas att ni har det bra, att ni är rädda om varandra och att ni inte blåser bort!
Det här med svårfångade rubriker.
Det är över en månad sedan jag skrev någonting, och det verkar ju ha varit en relativt händelserik månad. Trillade av stolen häromdan när jag såg alla era kommentarer. Det gjorde samvetet lite tyngre, men hjärtat blev lite lättare. Fan vad fina ni är. Det är helt otroligt. Tusen tack för alla fina, uppyftande och genomvarma ord!
Min månad har inte varit så fartfylld. Jag har varit uppe i norrland, och den resan bidrog ganska generöst till den oförlåtligt långa frånvaron. Men! Jag har en massa saker på gång, och tids nog kommer allt att dyka upp här. Ingenting är dock färdigt och även om jag inte är ett big fan av wip’s så känns det som att det är bättre än ingenting alls.
Den här tavlan är obeskrivligt viktig för mig, och jag har lagt ner så mycket tid och kärlek
på den. Den mäter 90x90, och är alltså hyfsat stor. Det är en hel del kvar att göra, men jag ser faktiskt fram emot det. Jag hoppas att ni kommer att tycka om den lika mycket som jag gör. För det är nämligen första gången någonsin som jag känner såhär för en tavla. Normalt sett är tavlor någonting jag gör bara för att ha någonting att hänga på väggen. Den här har jag investerat känslor i. Så.. Ja. Jag hoppas helt enkelt att ni tycker om den.
LaLina
Gjord med blyertspennor i olika hårdhetsgrader, färg, färg och massor utav färg.
Det är lite dålig skärpa. Fick liksom inget bra foto av den (mitt tålamod är inte det bästa nuförtiden), så ni får tänka er den med lite klarare färger och lite skarpare detaljer. Jag ska se om jag lyckas göra en kraftansträngning och ta en bättre bild av den i helgen.
Jag har alltid sådana problem med att komma på vad jag ska skriva. Jag får ihop stycken som ser bra ut, men så raderar jag dem - för de känns så onödiga. Ibland är det svårt, och jag börjar misstänka att min hjärna långsamt håller på att förvandlas till potatismos (sådant där geggigt, klumpigt skolpotatismos) eller någon substans med liknande konsistens. Så jag tror att vi nöjer oss där. Innan jag tar bort det här också.
Det är förresten med glädje jag skriver att vår gemensamma spotifylista fortfarande fylls på med fin musik. Vill du också prenumerera och lägga till dina favoritlåtar så hittar du listan här.
Ha en underbar helg nu allesammans, och glöm inte - var rädda om varandra. På riktigt, den här gången. Var rädda om era vänner, er familj och de människor som ni älskar och uppskattar och bryr er om. Kramas. Säg snälla saker. Visa att ni bryr er. Kramas lite mer och när ni tror att ni kramats färdigt, håll kvar i några sekunder till. Bara för att. Inga konstigheter. Ta hand om varandra!
La-di-da.
Teckningen är gjord med blyertspennor från hårdhetsgrad 2H-4B. Är osäker på arbetstid, men det landar väl där det brukar landa - runt 50 timmar. Och, just det! Bakgrunden är förstärkt i Photoshop.
De finns få människor i bloggvärlden som jag tycker är så beundransvärda som Foki. Att vara så ung, men ändå så ambitiös och företagsam - det är häftigt. Jag menar, människan har för sjutton flyttat till andra sidan jorden och hon är hur gammal? Tjugo?
Dessutom verkar hon vara så söt och så rar och så otroligt glad och vänlig och jag gillar söta, rara, glada och vänliga människor.
Hoppas att ni gillar den!
Förresten! Bra gjort med Spotify-listan! Blev så himla, himla glad när jag såg att det kommit till nya spår. Om ni har missat den så hittar ni den här, och den är öppen så feel free att lägga till era bästa låtar! Kanske hittar ni en, för er, ny musikfavorit när ni lyssnar igenom den.
Blekblyertsblirbra.
Den är lite blek. Men det känns som att det passar ganska bra. Den är gjord med blyertspennor i olika hårdhetsgrader, samt akvarellfärger.
Är det bara jag, eller känns det som om dagarna och veckorna bara flyger förbi? Tiden går så sablarns fort och det är liksom lite svårt att hänga med. Ibland kan jag få ont i magen när jag tänker på det. Hur fort tiden går. Hur lite den egentligen räcker till. Det är så svårt att hinna med allt det där som man vill göra, när man har fullt upp med allt det där som man borde göra.
Tack för alla fina, fina låtar! Jag har lagt in allihopa i en playlist. Ni hittar den här. Den är öppen så, om ni vill och har spotify, kan ni fortsätta lägga in fin musik på den!
Det här med oerhört tunga känslor,
Gjord med pigmentliners i olika storlekar. Bakgrunden är färglagd i Photoshop.
De senaste månaderna har varit fruktansvärda och jättejobbiga på väldigt många olika sätt. Det har hänt så mycket som har varit så svårt att bearbeta och att försöka hantera alla känslor har visat sig vara närapå omöjligt, och jag har väl inte riktigt landat i alltihopa ännu. Det brukar pratas om känslomässiga berg-och-dalbanor, och hur uttjatat det begreppet än må vara så känns det som om jag har fått frikort till just en sådan. Just nu tror jag att jag har kommit till den punkt i allt detta kaos då jag bekantat mig så pass väl med alla tråkigheter att de blivit någon form av norm.
Den konstigaste (eller mest förfärliga) känslan måste vara den när man tror att man landat stadigt, bara för att upptäcka att marken helt plötsligt försvinner under fötterna igen. Det blir så fasligt svårt att hitta någon balans. Det känns lite som att dansa på ett golv som är täckt av ett centimetertjockt lager såpa. Inte helt lätt.
För två veckor sedan rycktes en nära vän till familjen bort. Jag har inte riktigt förstått det ännu, och det känns fortfarande väldigt konstigt och tomt och knäppt att någon som man har minnen med så obarmhärtigt försvinner. Utan förvarning. Det är så skoningslöst. Så grymt. Det har försvunnit många människor i mitt liv, men det kommer aldrig någonsin att bli en känsla jag kommer att kunna vänja mig vid.
Jag befinner mig hundra mil hemifrån och jag har så mycket hemlängtan att jag får ont i magen. Jag är trött och gnällig och utled på att aldrig någonsin kunna slappna av. Att ständigt gå och vänta på att någonting ska hända är inget sätt att leva, men jag är hellre förberedd än naiv.
Så här bra är det just nu, och jag ber å ödmjukast om ursäkt om det här är gnälligt eller tråkigt eller alldeles för deppigt. Jag hade lovat mig själv att det här skulle vara ett happy place, men jag brukar inte dela med mig utav sådana här saker alltför ofta. Jag ville bara att ni skulle veta varför jag inte är i mitt esse just nu. Inspirationen finns där, och visst målar och tecknar jag - kanske till och med mer än förut - men det blir inte mer än påbörjade projekt. När energin kommer tillbaka ska jag avsluta allt jag påbörjat. Till dess får ni antagligen nöja er med sporadiska illustrationer.
Om ni vill påskynda den inre resa jag uppenbarligen befinner mig på, så får ni hemskt gärna komma med fina musiktips. Jag kan börja:
Bon Iver & James Blake - Fall Creek Boys Choir
Bara en liten sak.
Gjord med pigmentliners.
Har inte jättemycket att visa upp just nu, så jag gjorde något snabbt så att det inte skulle eka tomt här. Håller på med en ganska massiv vägg-piece som tar en väldans massa tid (för att jag börjat om ett par gånger). Det är en jobbgrej och en sådan där lite knasig grej och en sådan där cool grej som har med musik och kreativitet att göra. Ni får såklart se den när den är klar. Jag har satt en egen deadline som går ut på söndag, så jag kommer att spendera helgen at work och jag kommer att ha så roligt. På riktigt, alltså.
Och förresten - wow. Wow och tack! Tack för alla superfina kommentarer. Jag hade ingen aning om att Chuck låg uppe på förstasidan, och jag är deeply humbled över alla era hemskt, hemskt fina ord. Tusen, tusen tack!
Hoppas att ni mår bra, och att ni kramar varandra lite extra mycket nu när sommaren börjar ta slut!
favourite character
Gjord med blyertspennor i olika hårdhetsgrader, näsduk och knådgummi.
Mannen på bilden är en karaktär i en tv-serie. En tv-serie som jag sällan tittar på, men när jag väl gör det så slås jag alltid av hur cool den här killen är. Bilden blev, i vanlig ordning, grynig och tråkig när jag scannade in den men motivet är allt annat än det. Ser ni vem det är?
Torn,
Jag har alltid varit oerhört fascinerad utav de som kan få en teckning att se sådär häftigt smutsig ut. Jag har försökt, men hur jag än vrider och vänder på det så sitter jag ändå där och petar med alla möjliga detaljer. Det är som ett enerverande muskelminne. Det här är det närmsta jag kommer dirt, och jag har fått bita mig själv i fingrarna för att inte lägga ner för mycket energi på den (vilket jag naturligtvis gjorde ändå).
Gjord med blyertspennor i hårdhetsgraderna 3h-7b, knådgummi och näsduk (ni är ett par som undrat vad jag menar med näsduk, and I'll show you, lovar!). Referensen är Anja Konstantinova och den begåvade fotografen heter Steven Chee.
Det blev rysligt suddiga bilder, vilket antagligen gör det knivigt att urskilja färgerna i den översta bilden. Men, jag har svårt att bestämma mig och behöver lite hjälp. Vad säger ni - med färg eller utan?
Gjord med blyertspennor i hårdhetsgraderna 3h-7b, knådgummi och näsduk (ni är ett par som undrat vad jag menar med näsduk, and I'll show you, lovar!). Referensen är Anja Konstantinova och den begåvade fotografen heter Steven Chee.
Det blev rysligt suddiga bilder, vilket antagligen gör det knivigt att urskilja färgerna i den översta bilden. Men, jag har svårt att bestämma mig och behöver lite hjälp. Vad säger ni - med färg eller utan?
